Stress har funnits i alla tider. Det är en funktion i kroppen som gör att vi klarar av olika mer eller mindre hotfulla situationer i livet – hot och fara (kamp eller flykt), trauma (frys eller paralysering) och tävlan (om födan, vinna tävlingen, prestation, hitta kärleken, ångest och krav).

Kroppen och knoppen förbereder sig fysiskt och psykiskt att klara av uppgiften. Förr i tiden kanske man stötte på björnen i skogen och behövde komma ur den situationen (helst) levande (fight/flight). Andra hotande situationer kan vara när våld av något slag är iblandat och för att klara av det försätts kroppen i freeze-, paralys-, ”död”-läge.

Trauma är stress (stort som smått – t.ex. flykting från ett krig mellan två länder eller flykting från sitt eget pågående krig inombords) som sitter kvar i kroppen, stress som ej blivit omhändertagen, bearbetad och befriad och påverkar kroppen som olika blockeringar. Det är mottagaren och dess kropp som avgör hur det blir. Och det är viktigt att alla tas på allvar och få hjälp med vad de känner.

I modern tid stöter vi inte på björnen i skogen så ofta, utan det är nu mer prestationskrav att vara, göra och se ut på ett visst sätt för att duga, få godkänt… bli accepterad… vinna. Det blir lätt panik och ångest av att alltid behöva visa upp sig… att aldrig vila från ”tävlingen”. Oavsett när stressen inträffar är det samma process som händer i kroppen och knoppen. Sinnena skärps, vissa funktioner slås på och andra stängs av för att maximera chansen att klara av situationen – överleva. Det är bra. En kort stund. En kort stund som efterföljs av någon form av fysisk aktivitet och sedan en återhämtningsfas. I dagens samhälle finns det sällan plats för återhämtning mellan en stressituation till en annan. Man är ständigt på, aldrig av. Därför är stress mer ett återhämtningsproblem än ett stressbundet situationsproblem.

Att ständigt vara upptagen med att överleva gör att kroppen och knoppen förbrukar all sin energi och kraft på ett allt för krävande sätt. Till slut orkar den inte ens leva. Kroppen försvarar sig eller ger till slut upp vilket kan visas genom att:

• kroppens ”bromsar” slutar fungera
• kroppens ”gaspedal” fungerar inte
• kroppen (hela organismen) blir extremt känslig för yttre påfrestningar.